Dör av tristess..

Just nu känner jag att jag har sjukt tråkigt.. har suttit nu hela veckan med en jävla annonsprislista där man ska ta reda på hur mycket en helsida annons kostar i typ 100000000 tidningar.. tar fan hela livet seriöst..
Har ätit nästan ett helt paket riskakor på mindre än två timmar.. bara för att jag haft tråkigt.. då kan man äta för då blir allt lite roligare.. men nu sitter jag här med ont i magen och luktar lök i käften. Får skylla mig själv! om typ 20 minuter slutar jag äntligen, då ska jag ta mig bort till ojojoj på söder en snabbis och ta ett glas vin eller liknande. men jag stannar inte länge.. en resväska ligger hemma och gapar åt mig och ska matas på med kläder och dyrligt.. sen känner jag mig så sjukt ful och glömde ta med mig saker så man kan rätta till ansiktet hemma.. såklart. som en tjockis efter alla riskakor känner jag mig också..

I morn åker jag till patrics landställe och bara myser hela helgen, ska bli underbart! sen kommer jag hem på söndag och då lär det vara stressigt ända fram till tisdag natt då jag åker.

PUSS

Dag 2- ett pinsamt ögonblick

jag tror inte att jag har något speciellt som jag kan komma på nu i skrivande stund, jag är mer en sån som själv känner att jag gör något pinsamt, sen kan det gnaga mig en hel vecka typ, och varje gång jag tänker på det blir jag generad. Dom flesta sådana händelser sker väl när man har fått lite alkohol i kroppen, och just då när man gör det, känns det inte alls pinsamt. Men när man vaknar dagen efter, och tänker tillbaka på vad man gjort kvällen innan och kommer ihåg det där som man för stunden tyckte var så otroligt fyndigt, skäms man så mycket att man vill gräva ner sig under täcket resten av dagen. Sen tänker man på det ett tag... och blir som sagt generad när man upprepar i huvudet vad man gjorde. Men sen är det som bortblåst!

Så jag tror inte att jag har något specifikt som jag kan berätta, det är som där småsakerna som är jobbigast!

PUSS


Dag 1. Presentera mig själv

hihi

Hej! Jag heter rebecka Oscarsson, är nitton år och går tredje året på gymnasiet.
Så brukar man väl alltid börja? men sen då? jag är så dålig på att presentera mig själv.. jag får alltid allt att låta som ett personligt brev, där man överkryddar med såååå fina ord om sig själv. Jag är såååå utåtriktad, och har sååååå bra hand om människor, jag jobbar sååååå bra i stress och är sååååå serviceminded så jag får ordet serviceminded att få en heeelt ny mening, yadayadayada, ja ni förstår.

Jag vet inte hur man på bästa sätt ska presentera sig själv.. Det kanske bara är jag, men det är ju lättare för någon annan att presentera än, som ser hur man är utåt osv.

Men jag går i allafall utbildningen skrädderi, mode design på gymnasiet, tycker det är skitkul, men tveksam på om det är det jag vill fortsätta med i framtiden. Jag jobbar för tillfället på Mc Donalds, men till sommarn då jag tar studenten ska jag utnyttja min utbildning som bartender hos barevents och jobba som det tills jag känner att jag fått nog, då kanske jag reser utomlands ett tag och chillar, eller så kanske jag är sjukt taggad på att jobba vidare, det sånt som ödet får ta och bestämma.

Jag har egentligen inte särskilt mycket alls att klaga på. Jag har världens finaste familj, finaste vännerna man kan tänka sig som skulle ställa upp i vått och torrt, en pojkvän som jag är sjukt kär i och älskar något otroligt.

Bor just nu hemma i mitt garagerum inrett i lila, men drömmer om en fin lägenhet i innerstan, med högt i tak och stora fönster. Ett jobb som jag tycker om med bra inkomst. Sånt som dom flesta önskar sig i min ålder.
Fast mest av allt vill jag bara få ett lyckligt och fint liv!

Tänker inte säga så mycket mer faktiskt, tror vi nöjer oss så!
PUSS


hakar på...

.. denna lista jag med!

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Ett pinsamt ögonblick
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 - Vad är kärlek
Dag 06 - Om det här vore min sista dag
Dag 07 - Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Min första kärlek
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

PUSS

Det bästa jag vet

Efter en helg av bravader med barevents (det blev bowling, drinkar och dans på ambasadeur) och kinnektspelande med mina finaste tjejer och jobb på söndagen, fick jag igår äntligen ligga bredvid min fina pojke och bli omhållen. Att ligga på kudden bredvid, och bara titta på ett vackert ansikte. att få krypa in i halsgropen och somna lugn och utan oro. Det är det finaste jag vet

Nästa vecka drar jag iväg i 10 hela dagar till sydafrikas savanner och vilddjur. ska bli en upplevelse som aldrig förr, och jag längtar efter lite värme mitt i denna eländiga vinter!

Ikväll har jag bestämt att jag ska mysa lite mer med min finis, måste passa på då jag blir utan i nästan två veckor snart!

PUSS

hehe..

Ja, alltså nattstad var för komplicerat för mig och kändes inte så personligt så jag stannar nog här, känns bäst. Gammalt är inte alltid något dåligt!

HEJ IGEN

Ny kula

Tänkte prova mig på att börja blogga igen, sitter ju trots allt vid en dator dagarna långa nu.
Men jag ger mig ut på äventyr på okänd vyer
Min nya blogg hittar du här

Pussss


Hej du nya Kärlek

Jag har bestämt mig för att skriva några rader.
Eftersom du sa att du mer än tyckte om mig,
Du sa liksom att du Älskade mig.
Jag blev lycklig, kanske för att jag känner likadant.
Jag älskar dig med.
Älskar
Ordet fastnar. Man måste vänja dig lite.
Fast ordet får inte bli för vanligt, vad är innebörden med det då?
Jag är så lycklig. Lycklig på ett sätt jag aldrig trodde att jag kunde bli.
Lycklig som jag aldrig varit förut.
Jag mår så bra, jag slutar aldrig le.
Du får mig så lycklig.
sådär töntigt lycklig, som jag annars skulle skämts för att vara.
Man ska aldrig vara för lycklig.
Men det skiter jag i, för nu är jag sådär töntigt lycklig.
Och jag älskar det.
Dig.


Woop

Och det är lite jobbigt att erkänna, att jag har förlorat mig själv.

Jag har ramlat, och jag älskar det.

Att tappa kontroll.

Jag hatar att tappa kontroll över mig själv. Att sakta men säkert ge bort en liten bit av mig själv. Samtidigt som det på något sätt är en underbar känsla, så hatar jag den mer än allt. Jag skulle aldrig kunna leva utan känslan, eftersom den gör livet spännande och man mår bättre, Men den är.. hemsk. Jag vill ha totalkoll på vad som pågår i mig. Men jag har inte det nu. En liten bit försvinner konstant. Jag gnisslar tänder av längtan och rullar tummarna och skakar på benet och biter på naglarna när jag sitter här på mitt rum helt själv. När jag vet att det måste ta en jävla dag till. Kan inte riktigt koncentrera mig på något och mitt humör går ner till 0 på 2 sekunder om någon stackars själ i min familj säger något jag misstycker.
Varför ska det vara så förbaskat svårt för mig att fatta vad fan det är som håller på att hända. Varför kan jag inte bara acceptera det och låta en liten bit av mig försvinna iväg till dig. Nej, för min förbannade stolthet har en annan framtid för mig.

Nu slår jag min stolthet i röven och ger bort mig själv. För jag har fan aldrig mått bättre!
JAG VILL ATT DENNA IDIOTISKA FÖRBANNADE HEMSKA KÄNSLA SKA STANNA FÖR ALLTID
(eller i allafall ett tag till)

Puss godnatt Partyhatt

Du betyder mest för mig.

"Du var i mina tankar när jag gick och la mig, och du var i mina tankar när jag vaknade, Så jag sov riktigt bra hela natten tack vare dig min etta"

Jag älskar dig mormor

Let's dance to joy devision, and celebrate the ironi.

Nu har sommaren gått. Den har varit upp och ner och fram och tillbaks. den har varit underbar och värdelös, alldeles fantastisk och ledsam. Ja, ni fattar. Jag har växt lite, blivit lite brunare och njutit av utekvällar med vänner. Näst sista veckan spenderades på mina 4 fina vänner på Rhodos, vi hade det kul och det var varmt som tusan!
Om jag skulle beskriva denna sommar, så skulle det nog bli med en mening skulle det nog bli "lite mer än medelmottig", jag kommer nog inte minnas den särskilt bra om några år, men just nu kommer jag leva på den under den gråa hösten.

Jag ligger i ett bra stadium i mitt liv just nu, vilket är skönt. världens bästa vänner och lite fjärilar i magen.
Nu har skolan börjat igen. sista året, och trot eller ej så ser jag faktiskt grymt mycket fram emot det. Detta kommer bli ett år att minnas i resten av mitt liv. Jag ska vara på topp och ingen kan sänka mig. så ska det vara.

Nu sitter jag och dricker morgonens gamla kaffe värmt i mikron, hela familjen är borta och det är rätt tyst. Tyst men faktiskt behagligt och skönt. Jag ska sätta mig i soffan under en filt och läsa en bok, eller sy lite i en tröja jag precis fick flipp på och klippte av kragen på, den blev lite väl urringad så ska se om jag kan göra något åt den.

Jag lägger in en salig blandning bilder från i somras, kan vara kul att ha!














när styrkan inte räcker, och man viks ihop i en blöt fallande pöl

jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag bara gråter. sitter här med ett glas vin och känner mig som världens mest ensamma människa. Jag vet inte vad det är. Jag bara ensam. Jag hittar aldrig rätt. Är helt fel. Är patetisk.
Jag tycker den här sommaren är jobbig. Det var ju den här sommaren det skulle hända. Inget har hänt. Jävla skitsommar.

Jag vill bara sitta här på mig altan som min fina fina pappa har byggt. jag saknar min pappa. jag saknar min mamma. Jag saknar min syster så att det värker. Jag tycker synd om henne som sitter mitt i inget på ett konfirmationsläger och är sjuk och längtar hem. Jag vill ha hem henne och pussa på henne.
Jag är en patetisk människa som tror att allt ska hända precis som det borde. att allt bara ska komma och plinga på dörren. att lyckan ska komma i ett litet paket med posten. Det funkar ju inte så. Vilket jag tycker att det borde. att söka efter lyckan är inte något jag har ork till.
vart är min prins som ska göra mig lycklig? varför kommer han inte och plingar på dörren för? jag orkar inte leta efter honom. Så jag stannar i den här förbaskade tryggheten hos dig som bara drar ner mig mer och mer. Varför ska du vara så otroligt.. SÅ för.
Äsh. Jag bara ältar. var fan är det som blir bättre med det? inte ett skit. förutom att jag får ut det på ett litet dokument som publiceras. det känner lite bättre. en gnutta i allafall. ett sandkorn som faller. Nu ska jag bara vänta på att resten av stenen försvinner.

Jag saknar min mamma. och pappa. och syster. Och jag känner mig ensammast och dåligast i världen. Jag älskar min mormor som skulle göra allt för mig. och jag gör alldeles för lite för henne. hon är ju världens finaste. Jag måste ta vara på henne. hon sitter i mitt hjärta och kommer föralltid stanna där. Precis i mitten av hjärtat. där hon känns som mest. precis farmor sitter. precis bredvid. Gud jag saknar min farmor..

Att minnas

solen håller på att gå ner vid den vita stranden. klockan är runt halv 6 och kvällssolen värmer skönt med sina sista solstrålar mot nacken och ryggen. Fyra vänner ligger bredvid varandra på varsin handduk. Man tillåter sig själv att slumra till lite. Så brottom är det ju faktiskt inte. Vi har hela kvällen på oss. Ett litet tag kan vi ligga kvar. Bara njuta. Ingen tid att passa. I paradiset finns inga regler. Sanden viker ju faktiskt inte ihop sig och flyttas in i någon bod. Den ligger kvar där, som gjort för våra färgglada handdukar och solbrända kroppar. Om man gnuggar benen mot varandra kan man känna sanden som fastnat av den kletiga solkrämen. Det är en känsla som man tycker är irriterande när man ligger där för stunden, men som man nu såhär långt efterråt bara vill ha tillbaka. Ge mig tillbaka sandkornen på benen. Ge mig tillbaka den kletiga solkrämen. Ge mig tilbaka som fula gråa duvorna som gick lite för nära huvudet.
Att ligga på en strand, i solnedgången och vara sådär skönt dåsig. Att vara just där med dina bästa vänner. Att inte ha några problem och ansvar. Att må bra. Att våga allt. Att vara brun.

Ingenting slår den känslan. Ingenting.

Ge mig tillbaka friheten. Ge mig tillbaka bekymmerlösheten. Ge mig tillbaka lyckan.


3 veckor kvar. 3 jävla helvetes veckor kvar. 3 jävla helvetesveckor av plugg.

Snart kommer friheten, och snart ska jag känna den där lyckan igen.
Men just nu är allt jag kan göra att tänka tillbaka, och längta så det värker.

Jag vill egentligen inte vara någon annanstans..




















sova har jag räknat bort..

.. och jag vill bara skrika till dig att jag tycker att du är patetisk, vad är det du inte förstår? förstår du inte hur fel det är?
Men jag har inget med det att göra, inget alls faktiskt.
Jag är så trött på mig själv. Jag kan bara gå och skaffa ett liv? Skaffa något att vakna för. Jag kan lika gärna sova tills solen går ner. Jag kommer inte sakna något.

Och ja, jag tar ut det på alla andra. för jag vill inte erkänna för mig själv, hur värdelöst och fegt det är.
Vart tog självförtroendet vägen? När jag är med er försvinner det ner på minus. varför? Ni drar ner mig till botten, men lyfter mig samtidigt högst upp. Hur ska jag göra med det?
Ja. alla vill prata om något. Om sig själva. Om hur otroligt jävla värdelöst livet är nu. Om hur otroligt fel allt är.
Men jag säger ju inget.
MEN DU FRÅGAR JU INTE!!
(fråga, snälla fråga. dra ut det ur mig. Låt det bara ta ett tag. dra tills det kommer ut i ord. Snälla?)

Jag vågar inte säga till dig vad du gör fel. Jag vågar inte säga det till någon annan heller. Alla är perfekta. Ingen gör något fel. alla är bra. verkligen
(NEJ DET ÄR NI INTE)
Och verkligen inte jag.


.


.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen.
Det finns inget att behaga
inget att förklara
Inget att försvara

Jag gav upp för längesen

Time to try


Hade precis ett litet samtal med min vän Paulina. Hon föreslog en sak. Jag gick med på den.
Så efter GC är det dags.
Vi får se hur det går, men definitivt värt ett försök!


Naaajs med majs


En sak jag tycker är  ohyggligt kul är att Najs med T9 på mobilen blir Majs.
 Och så gillar jag folk som glömmer ändra eller helt enkelt är för lata för att orka.
Men jag tackar och bockar till dom, eftersom jag skrattar lika mycket varje gång.
Majs måste tydligen vara ett otroligt roligt ord.
Aja, det gjorde min morgon i allafall!

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0