Att tappa kontroll.

Jag hatar att tappa kontroll över mig själv. Att sakta men säkert ge bort en liten bit av mig själv. Samtidigt som det på något sätt är en underbar känsla, så hatar jag den mer än allt. Jag skulle aldrig kunna leva utan känslan, eftersom den gör livet spännande och man mår bättre, Men den är.. hemsk. Jag vill ha totalkoll på vad som pågår i mig. Men jag har inte det nu. En liten bit försvinner konstant. Jag gnisslar tänder av längtan och rullar tummarna och skakar på benet och biter på naglarna när jag sitter här på mitt rum helt själv. När jag vet att det måste ta en jävla dag till. Kan inte riktigt koncentrera mig på något och mitt humör går ner till 0 på 2 sekunder om någon stackars själ i min familj säger något jag misstycker.
Varför ska det vara så förbaskat svårt för mig att fatta vad fan det är som håller på att hända. Varför kan jag inte bara acceptera det och låta en liten bit av mig försvinna iväg till dig. Nej, för min förbannade stolthet har en annan framtid för mig.

Nu slår jag min stolthet i röven och ger bort mig själv. För jag har fan aldrig mått bättre!
JAG VILL ATT DENNA IDIOTISKA FÖRBANNADE HEMSKA KÄNSLA SKA STANNA FÖR ALLTID
(eller i allafall ett tag till)

Puss godnatt Partyhatt

Du betyder mest för mig.

"Du var i mina tankar när jag gick och la mig, och du var i mina tankar när jag vaknade, Så jag sov riktigt bra hela natten tack vare dig min etta"

Jag älskar dig mormor

Let's dance to joy devision, and celebrate the ironi.

Nu har sommaren gått. Den har varit upp och ner och fram och tillbaks. den har varit underbar och värdelös, alldeles fantastisk och ledsam. Ja, ni fattar. Jag har växt lite, blivit lite brunare och njutit av utekvällar med vänner. Näst sista veckan spenderades på mina 4 fina vänner på Rhodos, vi hade det kul och det var varmt som tusan!
Om jag skulle beskriva denna sommar, så skulle det nog bli med en mening skulle det nog bli "lite mer än medelmottig", jag kommer nog inte minnas den särskilt bra om några år, men just nu kommer jag leva på den under den gråa hösten.

Jag ligger i ett bra stadium i mitt liv just nu, vilket är skönt. världens bästa vänner och lite fjärilar i magen.
Nu har skolan börjat igen. sista året, och trot eller ej så ser jag faktiskt grymt mycket fram emot det. Detta kommer bli ett år att minnas i resten av mitt liv. Jag ska vara på topp och ingen kan sänka mig. så ska det vara.

Nu sitter jag och dricker morgonens gamla kaffe värmt i mikron, hela familjen är borta och det är rätt tyst. Tyst men faktiskt behagligt och skönt. Jag ska sätta mig i soffan under en filt och läsa en bok, eller sy lite i en tröja jag precis fick flipp på och klippte av kragen på, den blev lite väl urringad så ska se om jag kan göra något åt den.

Jag lägger in en salig blandning bilder från i somras, kan vara kul att ha!














RSS 2.0