elvispojkar

Det luktar mat i hela huset, mamma och pappa dricker rödvin. Lillasyster plingar tåhström på gitarren och sjunger med. Mamma sjunger också med även fast hon aldrig hört låten förut. Båda är tondöva. Pappa drar sina skämt som endast jag skrattar åt. Jag är nyduschad och har nyrakade ben. Jag luktar blomma från mitt boddybutter. Snart ska jag dra på mig finkläder och sminka mig lite extra än vad jag brukar göra på vanliga dagar, sen går jag upp och äter. Dricker ett glas vin. Blir varm om kinderna och sen ska jag sätta på mig klackarna och åka till mina underbara vänner för att umgås och dricka gott. Imorn är det lördag, och jag får sova så lääänge jag vill.

Mina vänner...
Det är fredag!

Sen drar jag till värmen. Ser fram emot det kan jag meddela. Jag hoppas på gud att dom här två veckorna försvinner fort. Lönen får gärna komma också så jag kan nödshoppa lite. Sånt är jag bra på. Men utan pengar kan jag inte roa mig med det. Imorn blir det GCfika och vi ska planera vem som ska ha med sig vad.. typ. Eftersom det känns jävligt onödigt om alla har med sig samma saker liksom. 4 hårtorkar behövs inte. till exempel. Hehe.

Det har varit sol i flera dagar. Helt underbart! Man mår lite bra inombords när man får sätta på sig solglasögon på mornarna.

Fick tag på min förhoppningsvis framtida praktikplats idag också efter ett antal dagars kämpande. Nu ska jag dit på fredag och snacka in mig lite. Och så fort jag fått ett säkert ja kan jag slappna av en gnutta. En sak mindre att tänka på.

I helgen firade vi Henri på hans landställe. Det var supertrevligt, och hans föräldrar hade gjort supergod mat och dom bjöd på Vin. MYCKET vin.

Nu ska jag sova faktiskt.. hade jag tänkt.

Dagarna går. dagarna går. dagarna går. dagarna går.
SNart är det dags.

Sålänge går jag med huvudet högt. Eller försöka i alla fall. Alltid något.

.

Ibland undrar jag över vissa saker. Ibland lite för mycket. Sånt som man ska hålla för sig själv. För ingen annan bryr sig.

Fick min livs största lättnad igår. Och i tisdags. Men mest igår. Tills detta togs upp i ett mycket givande samtal igår natt, och min lättnad försvann. Fast inte helt.
Min kropp är i uppror och detta har varit mitt sämsta lov på så länge jag kan minnas.
Min kropp och mitt sinne spelar spel med mig. Ett sånt där omöjligt spel som håller på i oändligheter, först leder den ena, sen leder den andra inom loppet av en minut, sen leder den andra igen. Och det fortsätter så tills spelet äntligen är slut och en har vunnit.

Ikväll ska jag iväg till heeeelt andra sidan stockholm för födelsedagsmiddag och mys. Innan ska jag hem till min fina vän och umgås lite, göra mig i ordning och lite så.
Solen skiner och jag vill sätta på mig mina klackar ikväll, du vet såna som jag inte kan gå i (och speciellt inte nu när det är snö), men bara väntar på att få använda. Tror jag trotsar min vinglighet. Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan städa lite. En lååååång promenad skulle passa mig fint nu, men det hinner jag inte med.



detta måste vara världens äckligaste bild, men eftersom det inte finns en enda hyffsad bild på mig från IKEA dagen. Så skiter jag i mitt fula ansiktsuttryck och slänger upp den här i alla fall. Ciao

Har suttit om kvällarna i min egen lilla bubbla dom senaste dagarna/veckan.
Jag har kommit på att jag verkligen inte är duktig på att blogga. det inte inte min grej helt enkelt..

Skriver när jag har en fungerande hjärna!

Hejhopp pillesnopp

När man tänker efter har man ju faktiskt levt väldigt länge. Två århundranden. Inte många som får varta med om det, eftersom det trots allt är 100 år emellan dem. Och många människor lever ju inte så länge.
18 år. Livet har ju faktiskt inte ens börjat. Ändå känns det som en evighets oändlighet. När ska livet börja? Man har varit med om allt och inget. Fast såhär i efterhand, när man har tid att sitta och tänka efter en dag.. eller en timme räcker väl egentligen. Så inser man att man faktiskt har vart med om en himla massa mycket ändå. Jag har ju lärt mig gå, prata (flera språk till och med), lärt mig skriva, springa, lukta, se, vara ledsen, vara sjuk, vara glad, vara frisk, känna glädje, känna oerhörd smärtsam sorg, lärt mig att det gör ont när man ramlar, att det pirrar i magen när man är kär, att det är en hemsk känsla att inte lyckas, att det är en helt fantastisk känsla när man lyckas, att vara arg, att vissa saker faktiskt inte går min väg, och att när det gör det känner jag mig bra. Jag har lärt mig att man blir full när man dricker, att alkohol frambringar lycka, endorfiner av kärlek, deppresion, ångest och allt där emellan. Jag har lärt mig att människor´och vänner sviker, och att vissa faktiskt alltid kommer att finnas där. Att ingen är perfekt. Att jag inte är perfekt. Att SL inte inser att det faktiskt är snö och vinter en gång om året. Jag har upplevt hur härligt det är att åka utomlands. Och hur skönt det är att komma hem. Jag har lärt mig att om man chansar kan det gå bra, och ibland dåligt. Att om man inte pluggar till ett prov, kommer jag faktiskt inte lyckas, jag har insett att jag inte kommer att plugga till proven 80% av gångerna även om jag sagt till mig själv att jag ska. Jag vet hur ledsen man blir när man måste flytta från allt som har varit tryggt, till ett helt okänt ställe på landet. Jag vet hur ledsen man blir när man sedan är tvungen att flytta tillbaka, till det som en gång var så tryggt men efter ett antal år blivit så främmande. Jag har lärt mig hur man överlever 18 år.
18 år. Det är ju faktiskt nästan 1/4 av mitt liv, vilket beryder att jag har cirka 3/4 kvar. Det låter ju jävligt lite nör man tänker efter. Så jag har nog varit med om en hel del trots allt. Jag har varit med om hur det är att vara ung helt enkelt.

Jag har tänkt på det där med bilden av hur man borde se ut. Hur andra vill att man ska vara. Dina föräldrar. dina vänner. Och jag har tänkt på det där med hur JAG vill att andra ska se på mig. Min familj, mina vänner, obekanta ansikten på stan. Hur vill jag framstå?
Det sägs att man ska gå mot strömmen. Gör inte som alla andra. Men alltså.. egentligen, hur jobbigt är inte det i längden? Man måste ju få träningsverk av att konstant simma åt det jobbiga hållet. Så ibland ska man nog släppa taget, låta strömmen föra sig dit den för alla andra. Det kan ju faktiskt bli bättre? eller så blir det inte det. Man får ju se liksom, om det skulle vara helt fördjävligt får man väl simma tillbaka.
Det kan inte vara helt lätt att jämt göra alla glada och nöjda. Själv försöker jag, men det lyckas sällan. Eftersom det i slutändan visar sig att när man försöer göra flera människor nöjda på samma gång, är det alltid minst en som blir besviken på sig. Så när ska man inse att det som gör en vän eller liknande bäst, är om man helt enkelt inte försöket så mycket, utan släpper tagen om ansvaret. Om det nu finns någon människa som har lyckats att tillfredställa alla människor omkring sig i större delen av sitt liv, skulle jag vilja ge den människan ett pris för att ha lyckats med något som är omöjligt.
Det finns dagar då man lyckas göra alla nöjda och glada. Så mamma inser att jag faktiskt vet hur man ställer in frukostdisken i diskmaskinen, och hur man bäddar sängen, så pappa faktiskt ser att jag förstått den delen i matteboken som han satt och förklarade för mig i tre timmar dagen innan, så jag låter min lillasyster låna den där tröjan, då jag hinner med den tidigare bussen och kommer 5 min innan lektionen börjar. Då läraren faktiskt ser att jag vet hur man gör läxan och när bussen och pendeltåget matschar på vägen hem.
Sen finns der ju dom dagarna då man helst av allt vill kräkas på sig själv och gräva ner sig djupt i snön. Där ingen kan se hur misslyckad man är.
Jag tror att allt det här bara är slumpen. Jag tror allt är slumpen egentligen. För det mesta.
Att vissa människor glider på en räkmacka genom livet, och att andra får nöja sig med en ostmacka. Det är slumpen.

Så istället för att tänka så måste man fokusera på det bra. För just idag mår jag ju faktiskt bra, jag är frisk, mitt hår känns helt okej och kläderna känns faktiskt helt okej rätt. Just idag mår min familj bra, just idag vaknade dom upp på rätt sida och just idag har faktiskt inte mormor så ont i benet som igår. Just idag hörde min bästa vän av sig, just idag har jag fått höra att det finns någon som tycker om mig för den jag är.

Lycka kan vara en chokladkaka för stunden.
Lycka kan vara en berlock runt halsen.
Lycka kan vara två berlocker runt halsen.
Lycka kan vara solskenet jag fick i ansiktet när jag drog upp persiennerna.
Lycka kan vara att jag råkade plocka ner en rosa penna i väskan imorse.
Lycka kan vara att jag hann äta frukost.
Lycka kan vara det allra minsta.
Men som betyder mest i hela världen just för stunden.
Det kan vara något litet i livet, men stort för stunden.
Just därför är det något man ska ta vara på, vara glad över.

Men det glömmer man ofta bort inte långt efter.
Dagen efter är det en grön penna du vill ha, men den rosa ligger kvar. Attans.

När det är vinter längtar man något fruktansvärt efter sommaren, när det är sommar kan man tycka att det skulle nog vara skönt med lite kyla ändå, och julen är ju ändå härlig och stämningsfull.
Aldrig kan en människa bli nöjd. Men det är nog något som ligger i dens natur. Inte något man kan göra så mycket åt trots allt. Så det får helt enkelt vara så. När man har något vill man ha något annat, och när man väl har det duger det inte längre. Det andra var ju inte så tokigt ändå.
Men jag tror vi måste få ha det så. Det måsta vara sommar för att man ska få längta efter vindern. Och det måste vara vinder för att värmen ska bli saknad.
Du måste få något för att inse att det inte var så speciellt,eller att det var helt otroligt bra. Och du måste förlora något för att inse hur det känns.
Jag tror inte att det finns en enda individ på planeten som någonsin blir nöjd. Inte ens hundar. Inte ens myror.

Men, det är nog inte så lätt att vara hund. Dom är ju trots allt bara hundar. Och det är nog inte så lätt att vara människa. Vi är ju trots allt bara människor.

Jag ville inte komma någonstans med detta. bara något som flög i mig. en liten tanke som fladdrade förbi. Sånt händer ju faktiskt ibland.

Melanie kom som en liten ängel nersänd från himmelen med en alldeles undetbart söt liten kaffemaskin till skolan idag. En såndär svårt avancerad och dyr som alla vill ha ni vet? en sån med kapslar och som skummar mjölk. Hon fick med några provkapslar som vi slösade ett antal av idag då vi försökte experimentera oss fram till hur man gjorde. Och efter typ en timme var melanie expert på mjölkskumning och rengöring av maskinen. Men jag måste säga att detta är heeeelt underbart! Så ett stort tack till Melanies Pappas som fixat denna till oss. Den kommer vara våran trogna vän ända till trean.

 

Nu har jag suttit med färgglada tvättsvampar i snart 4 timmar. jag är så yr i huvudet att jag mår illa av alla starka färger. Tror jag lägger upp en lite bild på den senare, klänningen alltså, efter lite fler antal bollar (ca 200 stycken) kommer det börja likna något! detta kan ju faktiskt bli rätt bra trots allt tror jag.
Innan jag dra hem tänkte jag gå in och storshoppa på kicks. Lönen kom ju faktiskt igår, WOHOO. Men duktiga jag satte in hela 2500 på mitt sparkonto. Så nu är jag i princip klar med ihopsparningen av pengar till flygbiljett och fickpengar inför Gran Canaria resan! Det är ju faktiskt bara cirka 2 månader kvar nu. (TVÅ!!!!!!!!!!) och jag känner på mig att tiden kommer gå fortfortfort. Jag längrar satan kan jag ju meddela. 11 dagar i ett hyffsat varmt land med 3 underbara vänner. Det kan inte bli bättre. Borde kanske börja packa snart. Inför våran språkresa till malta började jag ju faktiskt packa en månad innan vi skulle åka, haha. Men ändå stod jag där dagen innan och hade panik. Bör inte bli så denna gång tycker jag. Men som sagt, nu har vi ju fyra tjejer som lägger allt i samma garderob. Så man kanske inte behöver överdriva denna gång och bli tvungen att betala för övervikt än en gång.
Men, jag är ju tjeje, so what to do?

Nu går jag hem. Tjohoj

Idag blir det jobbijobbi, senare blir jag tvingad att städa rummet eftersom mina snälla föräldrar har köpt en stor lila hårig matta åt mig, och det bästa är väl kanske inte att lägga en ny matta på ett ojojoj så dammigt golv.

Jaja, tittade på världens sjukaste och längsta knarkarfilm på tyska igår. Pull gjorde ett bra jobb med val av film!

Och DÄR tog mitt ordföråd slut. Blir väl med när det fått ladda lite. Pussen

När tiden är rätt, ska jag plocka upp dig och ta dig långt här ifrån.

Igår blev det lite öl, lite ojojoj och sen sova 3 i en 105 säng vilket resulterar i att man inte sover en blund. Eller man somnar aldrig helt. Men i helhet var det trevligt.

Idag borde jag sitta hemma och göra ingenting. Man behöver såna dagar också, men Njet. Jag ska åka och fika med en fin vän nu, sedan vet jag inte vad jag ska ta och hitt på. städa rummet borde vara prio 1. Nu kan man knappt gå där inne. Det är otroligt äckligt. Äckligtäckligtäckligt.

Jag vill äta en god middag med min familj, sitta länge och prata. dricka lite vin. Sen får vi se vad kvällen har att bjuda på. Jag tänker ta det som det kommer helt enkelt!