Jag undrar ibland över mänskligheten

Ibland undrar jag över vissa saker. Ibland lite för mycket. Sånt som man ska hålla för sig själv. För ingen annan bryr sig.

Fick min livs största lättnad igår. Och i tisdags. Men mest igår. Tills detta togs upp i ett mycket givande samtal igår natt, och min lättnad försvann. Fast inte helt.
Min kropp är i uppror och detta har varit mitt sämsta lov på så länge jag kan minnas.
Min kropp och mitt sinne spelar spel med mig. Ett sånt där omöjligt spel som håller på i oändligheter, först leder den ena, sen leder den andra inom loppet av en minut, sen leder den andra igen. Och det fortsätter så tills spelet äntligen är slut och en har vunnit.

Ikväll ska jag iväg till heeeelt andra sidan stockholm för födelsedagsmiddag och mys. Innan ska jag hem till min fina vän och umgås lite, göra mig i ordning och lite så.
Solen skiner och jag vill sätta på mig mina klackar ikväll, du vet såna som jag inte kan gå i (och speciellt inte nu när det är snö), men bara väntar på att få använda. Tror jag trotsar min vinglighet. Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan städa lite. En lååååång promenad skulle passa mig fint nu, men det hinner jag inte med.



detta måste vara världens äckligaste bild, men eftersom det inte finns en enda hyffsad bild på mig från IKEA dagen. Så skiter jag i mitt fula ansiktsuttryck och slänger upp den här i alla fall. Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0