elvispojkar

jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag bara gråter. sitter här med ett glas vin och känner mig som världens mest ensamma människa. Jag vet inte vad det är. Jag bara ensam. Jag hittar aldrig rätt. Är helt fel. Är patetisk.
Jag tycker den här sommaren är jobbig. Det var ju den här sommaren det skulle hända. Inget har hänt. Jävla skitsommar.

Jag vill bara sitta här på mig altan som min fina fina pappa har byggt. jag saknar min pappa. jag saknar min mamma. Jag saknar min syster så att det värker. Jag tycker synd om henne som sitter mitt i inget på ett konfirmationsläger och är sjuk och längtar hem. Jag vill ha hem henne och pussa på henne.
Jag är en patetisk människa som tror att allt ska hända precis som det borde. att allt bara ska komma och plinga på dörren. att lyckan ska komma i ett litet paket med posten. Det funkar ju inte så. Vilket jag tycker att det borde. att söka efter lyckan är inte något jag har ork till.
vart är min prins som ska göra mig lycklig? varför kommer han inte och plingar på dörren för? jag orkar inte leta efter honom. Så jag stannar i den här förbaskade tryggheten hos dig som bara drar ner mig mer och mer. Varför ska du vara så otroligt.. SÅ för.
Äsh. Jag bara ältar. var fan är det som blir bättre med det? inte ett skit. förutom att jag får ut det på ett litet dokument som publiceras. det känner lite bättre. en gnutta i allafall. ett sandkorn som faller. Nu ska jag bara vänta på att resten av stenen försvinner.

Jag saknar min mamma. och pappa. och syster. Och jag känner mig ensammast och dåligast i världen. Jag älskar min mormor som skulle göra allt för mig. och jag gör alldeles för lite för henne. hon är ju världens finaste. Jag måste ta vara på henne. hon sitter i mitt hjärta och kommer föralltid stanna där. Precis i mitten av hjärtat. där hon känns som mest. precis farmor sitter. precis bredvid. Gud jag saknar min farmor..