elvispojkar -

Att minnas

solen håller på att gå ner vid den vita stranden. klockan är runt halv 6 och kvällssolen värmer skönt med sina sista solstrålar mot nacken och ryggen. Fyra vänner ligger bredvid varandra på varsin handduk. Man tillåter sig själv att slumra till lite. Så brottom är det ju faktiskt inte. Vi har hela kvällen på oss. Ett litet tag kan vi ligga kvar. Bara njuta. Ingen tid att passa. I paradiset finns inga regler. Sanden viker ju faktiskt inte ihop sig och flyttas in i någon bod. Den ligger kvar där, som gjort för våra färgglada handdukar och solbrända kroppar. Om man gnuggar benen mot varandra kan man känna sanden som fastnat av den kletiga solkrämen. Det är en känsla som man tycker är irriterande när man ligger där för stunden, men som man nu såhär långt efterråt bara vill ha tillbaka. Ge mig tillbaka sandkornen på benen. Ge mig tillbaka den kletiga solkrämen. Ge mig tilbaka som fula gråa duvorna som gick lite för nära huvudet.
Att ligga på en strand, i solnedgången och vara sådär skönt dåsig. Att vara just där med dina bästa vänner. Att inte ha några problem och ansvar. Att må bra. Att våga allt. Att vara brun.

Ingenting slår den känslan. Ingenting.

Ge mig tillbaka friheten. Ge mig tillbaka bekymmerlösheten. Ge mig tillbaka lyckan.

3 veckor kvar. 3 jävla helvetes veckor kvar. 3 jävla helvetesveckor av plugg.

Snart kommer friheten, och snart ska jag känna den där lyckan igen.
Men just nu är allt jag kan göra att tänka tillbaka, och längta så det värker.

2010-05-18 @ 22:58:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag vill egentligen inte vara någon annanstans..

2010-05-06 @ 23:44:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

sova har jag räknat bort..

.. och jag vill bara skrika till dig att jag tycker att du är patetisk, vad är det du inte förstår? förstår du inte hur fel det är?
Men jag har inget med det att göra, inget alls faktiskt.
Jag är så trött på mig själv. Jag kan bara gå och skaffa ett liv? Skaffa något att vakna för. Jag kan lika gärna sova tills solen går ner. Jag kommer inte sakna något.

Och ja, jag tar ut det på alla andra. för jag vill inte erkänna för mig själv, hur värdelöst och fegt det är.
Vart tog självförtroendet vägen? När jag är med er försvinner det ner på minus. varför? Ni drar ner mig till botten, men lyfter mig samtidigt högst upp. Hur ska jag göra med det?
Ja. alla vill prata om något. Om sig själva. Om hur otroligt jävla värdelöst livet är nu. Om hur otroligt fel allt är.
Men jag säger ju inget.
MEN DU FRÅGAR JU INTE!!
(fråga, snälla fråga. dra ut det ur mig. Låt det bara ta ett tag. dra tills det kommer ut i ord. Snälla?)

Jag vågar inte säga till dig vad du gör fel. Jag vågar inte säga det till någon annan heller. Alla är perfekta. Ingen gör något fel. alla är bra. verkligen
(NEJ DET ÄR NI INTE)
Och verkligen inte jag.

2010-05-04 @ 00:10:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

.

2010-05-02 @ 23:34:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()